Jag antar att det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns.

Är det inte konstigt att personer bara helt plötsligt försvinner från ens liv.
Personer som har betytt mycket för mig. Som jag har haft roligt med och som jag gråtit tillsammans med helt plötsligt inte är en del av mitt liv.
Det finns inga förklaringar, man bara glider ifrån varandra. Helt plötsligt är vi som främlingar när vi ser varandra på stan. Vi frågar vad den andre jobbar med, eller kanske har du börjat pluggat. Har du pojkvän/flickvän? Dejtar? Vi säger att vi borde ta en fika någon dag snart. Men ingen av oss ringer.
Båda har fyllt tomrummet med en ny vän/älskare.

Det är så naturligt och sorgligt. En vänskap som skulle hålla livet ut har suddats ut till ett fint minne från ungdomens dar.