Snart ett adios.

Idag upptäckte jag hur jäkla fint Uppsala är den här tiden om året. Solen lyste upp de röda träden och allt var liksom... ja fint.
Så ska jag dra härifrån.
Men lite varmare klimat och främmande kvarter ska bara bli spännande!
Pappa var förbi en liten stund i min lilla etta.
- Camilla, du måste ta hand om dig. Låt inget hända dig.
- Men pappa..
- Ja, annars måste ju jag åka ner och leta i skumma kvarter om du försvinner bort!
- Jag kan ta hand om mig.
- Det vet jag. Det har du alltid gjort. Men du måste se till att äta.
- Varför skulle jag inte äta? Jag är ju värsta Skalmans mat-o sov klocka.
- Ja men en på jobbet åkte till Spanien i tre månader och gick upp tjugo kilo för hon levde på skräpmat och öl.
- Så du är rädd att jag ska bli tjock?
- Nä.
- Okej. Hej då pappa.
- Hej då.