Igår hade jag tvättid. När jag stod där nere i källaren kom en tant ner och ville tvätta med mig. Visst fick hon det då mina maskiner snart var klara. Det verkade lite vara hennes grej och gå ner och tvätta med folk.
Men när vi står där nere och utbyter trevliga och frågande meningar om varandra så börjar hon berätta om sin cancer och sina operationer.
"Jo vettu nu mår jag bättre. Värre var det förra året då jag inte kunde kliva ur sängen utan att mina tarmar ramlade ut. Joru dom skar upp hela rumpan på mig!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar